Känner oerhörd stress över allt. Men fsk ringde faktiskt i veckan och min sjskr va godkänd! Där blev en enorm lättnad! Kände att jag burit den stenen ett tag nu..
Det är lätt att döma en människa utifrån vad man ser.. Men det är insidan som säger sanningen..
Jag mår inte så dåligt av mina tankar egentligen, utan det är de fysiska begränsningarna som får mig att dyka.. Som när jag gick in och duschade och fick såna hjärtklappningar att jag va på väg att svimma.,
Det är då jag känner att jag inte vill längre.. Fast jag älskar livet och att leva.. Men min kropp har låst in mig i ett slags fängelse. Alla pratar om att det är tankarna jag ska vända men det är kroppen jag måste vända,, den måste förstå att den inte ska stressa..
Det blir liksom ett inre världskrig.. Jag försöker dock hela tiden att tänka framåt/positivt. Försöker ha målsättning och drömmar.. Men men.. Jag har fått en svacka men jag tror att det är nu jag måste ta tag i alla olösta knutar.. Det är nu jag måste lära mig att bara vara.
Jag älskar min underbara familj trots alla våra egenheter. Det är kärlek. Ovillkorligt.
Imorgon fyller min lilla underbara Liv 6år! Stora tjejen 😳💖 vart tar åren vägen. Livet susar förbi och vips sitter vi där och minns. Ja så är det 😊
Hoppas på skönt väder idag så kanske man kan få gjort nån nytta här hemma.. Puss på er