Igår kväll åkte jag och Alva och gjorde stallet på kvällen och det va bara vi. Vi mockade och fixa mat och vatten och ryktade båda länge länge.. Så skönt att bara vara! Även om man inte rider... Ridning är en sån liten del av hästeriet.. Vi har verkligen ett privilegium.. Barnen har fått en egen ponny och jag har en egen häst som jag fått äran att låna..
Allt är mörkt just nu både i privatlivet och arbetslivet.. Min brukare ligger för palliativ vård och det betyder slutet... Vi kan inget göra.. Det är en sorg för oss alla.. Vi har ju blivit som en familj.. Och nu är det slut. Då står jag också utan jobb. Så jag måste ringa kontoret i morgon för att få veta exakt hur man ska bära sig åt med arbetsförmedling osv.. Man måste ju anmäla sig samma dag man står utan jobb och jag måste veta när jag gör det. Jag vet ju inte om jag får en annan brukare heller så det blir svårt. Men jag har fått nummer till Kungälv och ska ringa dit imorgon måndag för att höra om det finns mer där.. Jag har ju nu väldigt god erfarenhet av ms och det är en merit.
Och så är det mamma som inte förstår sitt eget bästa.. Men hoppet är det sista som överger... Ja så ser det ut just nu.. Hoppas ni har det lite lugnt alla därute.. Puss på er ❤️